Related Paintings of unknow artist :. | Officers on horseback Davydov | Allegorie des Fruhlings | Cristo davanti a Pilato | Sergeant Patriot Gass,som each with in Lewis and Clarks expedition,forde diary and pictorial the also | European city landscape, street landsacpe, construction, frontstore, building and architecture.330 |
Related Artists:
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
John Frederick Kensett
American Hudson River School Painter, 1816-1872 He attended school at Cheshire Academy, and studied engraving with his immigrant father, Thomas Kensett, and later with his uncle, Alfred Dagget. He worked as engraver in the New Haven area until about 1838, after which he went to work as a bank note engraver in New York City. In 1840, along with Asher Durand and John William Casilear, Kensett traveled to Europe in order to study painting. There he met and traveled with Benjamin Champney. The two sketched and painted throughout Europe, refining their talents. During this period, Kensett developed an appreciation and affinity for 17th century Dutch landscape painting. Kensett and Champney returned to the United States in 1847. After establishing his studio and settling in New York, Kensett traveled extensively throughout the Northeast and the Colorado Rockies as well as making several trips back to Europe. Kensett is best known for his landscape of upstate New York and New England and seascapes of coastal New Jersey, Long Island and New England. He is most closely associated with the so-called "second generation" of the Hudson River School. Along with Sanford Robinson Gifford, Fitz Hugh Lane, Jasper Francis Cropsey, Martin Johnson Heade and others, the works of the "Luminists," as they came to be known, were characterized by unselfconscious, nearly invisible brushstrokes used to convey the qualities and effects of atmospheric light. It could be considered the spiritual, if not stylistic, cousin to Impressionism. Such spiritualism stemmed from Transcendentalist philosophies of sublime nature and contemplation bringing one closer to a spiritual truth.
Sir John Everett Millais
English Pre-Raphaelite Painter, 1829-1896 Millais showed a prodigious natural facility for drawing, and his parents groomed him from an early age to become an artist. His father was a man of independent means from an old Jersey family. He spent his childhood in Southampton (where his mother's family were prosperous saddlers), Jersey and Dinan in Brittany, before going to London in 1838. After a brief period at Henry Sass's private art school, he was accepted into the Royal Academy Schools in 1840, its youngest-ever student. He won a silver medal there in 1843 for his drawing from the Antique, made his d?but at the Royal Academy exhibition in 1846 with the accomplished though conventional history painting Pizarro Seizing the Inca of Peru (London, V&A) and won a gold medal in 1847 for the Tribe of Benjamin Seizing the Daughters of Shiloh (priv. col., sale cat., London, Sotheby's, 21 Nov 1973, lot 44),